Hästens språk är inte alltid lätt att förstå

Hästens språk delas in i olika signaler i form av ljud, lukt, syn och beröring. En del av dem är inte lätta för människan att förstå. Människan tolkar ljudsignalen som den minst betydande för hästen men det kan bero på att människan inte kan uppmärksamma de små signaler som hästen utför med sina läppar, näsborrar och musklerna kring ögon och ögonlock. Hästens doftsignaler kan inte heller uppfattas av människan men hästarna själva identifierar varandra genom sina personliga dofter.

De signaler som sänds genom kroppshållning och rörelse är lättare att förstå. Att ett brunstigt sto lockar hingsten till sig genom att stå som att hon skall urinera eller att en häst lyfter bakbenet och lägger öronen bakåt för att markera ogillande kan lätt avläsas.

Hästen kommunicerar på hästars vis också i kontakt med människor och det är viktig kunskap. När ryttaren/hästägaren lärt sig att läsa hästen så kan ageranden ofta förutspås. Hästen behöver känna förtroende såväl i stallet som på ridbanan och om hästen trivs så lyssnar den. Är ryttaren/hästägaren rädd så kommer hästen att känna det och dra fördel av det; människan är inte längre ledare och hästen tar kommandot. Är ryttaren/hästägaren stressad så reagerar hästen med misstänksamhet.

Att behandla hästen som en häst och inte läsa in mänskliga känslor är ett bra tips. En häst kan försöka att ta kommandot och dominera genom att till exempel tränga sig före för att inge respekt. Då gäller det att snabbt stävja detta, genom att med bestämda rörelser visa vem som är ledare. En häst som vänder rumpan till i hagen och inte låter sig infångas är oförskämd och har ingen respekt varför människan måste agera ledarhäst genom att jaga iväg hästen ifråga. När hästen sedan väl ger sig gäller det för människan att omedelbart ta det till sig och respektera detta.