Från vildhäst till tamhäst

Hästen har alltid betytt mycket för människan, till en början som föda men senare som arbetskraft och sällskapsdjur.

För mer än 10.000 år sedan så smälte den senaste inlandsisen och södra Europa blev varmare och skogigare vilket ledde till att vildhästen försvann från området, ett område den hade funnits i under långa tider – i Frankrike finns 30.000 år gamla väggmålningar som visar på vildhästens betydelse som bytesdjur. I nordost så fanns det dock fortsatt stora stäpper här kunde hästen fortsatt njuta av eftertraktade öppna vidder och gräs att beta. I nuvarande Kazakstan fanns botaifolket som genom arkeologiska utgrävningar visat sig vara ett av de första folkslag att tämja hästen. Botaifolket var ett nomadfolk som levde av att jaga djur som häst, antilop och hjort ute på stäppen men för 5.700 år sedan så ändras deras livsstil då de istället slog sig ned i städer där flera tusen personer kunde bo. För att livnära en så stor befolkning så måste man hitta en pålitlig form av försörjning och det blev hästen. Hästen betydde förvisso fortsatt mat men djuren blev också ridna och mjölkade.

Skelettdelar funna vid de arkeologiska utgrävningarna har visat att hästarna blev tyglade och kanske också ridna då de bär spår efter betsel. Även krukor med spår av hästmjölk har återfunnits och det visar att hästarna var tama. En vild märr går inte att mjölka, den flyr eller sparkar. Botaifolkets häst påminde om przewalskis vildhäst, hästen som än idag lever som vildhäst i södra Ryssland och Mongoliet. Men om folket då inte åt hästen, vad användes den till? En gissning är att den blev en handelsvara. Hästen var en hjälp i arbetet och genom byteshandel så spred den sig från by till by och sedermera över världen.

Dock stå tror arkeologerna inte att tamhästens historia tar sin början hos Botaifolket. Det sägs att detta folkslag kom från annorstäder, förmodligen västerifrån, varför man nu sneglar mot Ryssland och Ukraina.