Häst och människa i god fysisk form

En tävlingsryttare tar ofta väldigt bra hand om sin häst genom att ge den bra foder, träning, utrustning och skötsel. Dock så är det många ryttare som glömmer att hålla efter sin egen fysiska form; det är inte lika självklart att ryttaren måste vara i utmärkt form för att kunna utmana motståndarna. Eller så har det i alla fall varit men nu börjar ryttarna att bli medvetna om vikten att ta hand om också sig själva.

Det finns ingen övre åldersgräns för en ryttare. Sporten är inte bara jämställd vad gäller könen utan också avseende ålder. Men ju äldre man blir, desto bättre måste man ta hand om sin kropp. Förslitningsskador på rygg och ljumskar är vanliga och då framför allt bland de äldre ryttarna. Vilka delar av kroppen som är viktigast att träna är olika beroende på vad man tävlar inom; dressyrryttare bör träna hållning och stärka sin sits medan hopp- och fälttävlansryttare måste utöka sin uthållighet och mångsidighet.

Sveriges olympiska kommitté började för ett par år sedan att utveckla en fysprofil för dem som rider på elitnivå. Denna skall mäta kroppen styrka ur olika perspektiv, visa vilken allmänfysik en specifik ryttare har och ta fram verktyg för att kunna prestera bättre. Fysprofilen har inte enbart tagits fram för ryttarna men utifrån resultatet så skräddarsys en personlig plan för respektive idrottare. Exempel på de utmaningar som ryttaren utsätts för i fysprofilen är gripträning med händerna och magstyrka, vilken mäts genom att idrottaren hänger med armarna i en ribbstol och lyfter benen parallella med marken.

Det finns en extra bonus för de ryttare som är vältränade och det är att en mer harmonisk ridning uppnås. Är en ryttare i dålig fysisk form kan det ge hästen snedhet och belastningsskador, är människan sned i kroppen förs detta över till hästen och båda två kan drabbas av belastningsskador.